Komposten

Komposten är början och slutet i trädgården. Det är spännande att på nära håll iaktta livet i den. Att det fungerar. Man lägger lite äppelskrutt, vissnade dahlior och en och annan gammal morot på hög. Och så blir det jord, riktigt fin tjock näringsrik jord. I den stunden, när man ser ner på sitt svarta guld, kan man känna sig som en magiker. Men det är inte alltid så lätt, det kan dyka upp en del hinder och svårigheter på vägen. Det finns tusen sätt att kompostera, den här texten riktar sig främst till hobbyodlare, med komposttunna eller binge.

Var börjar man?

Placera komposten på en plats nära huset, gärna i skuggan av träd eller buskar som omgärdar, skyddar och gör det till en trevlig plats att vara på. Är platsen för solig finns det risk att komposten torkar ut. Det bästa är att ha en kompostbinge som är så öppen som möjligt, med jordkontakt i botten, så att maskar och kryp lätt kan ta sig in. Luft i komposten är viktigt, därför är ett material som andas att föredra, framför en i plast. Om du har en plasttunna kan du använda den till en förkompostering, för att därefter låta komposten eftermogna på friland. Men det är inte alla kommuner som tillåter det. Prata med din kommun och hör vilka regler som gäller för kompostering i ditt område.

Kol och kväve

Det är viktigt att ha en bra balans mellan kol och kväve i komposten. Halm, löv och trädgårdsavfall är exempel på material med ett högt kolvärde. Alltså lite grövre och mer svårsmälta saker. Kväverika material är bland annat matrester och gräsklipp. Det innehåller i regel mer näring än kol. Lagom är ett bra ord att använda vid kompostering. För det ska vara lagom fuktigt, lagom varmt, lagom luftigt, lagom kompakt och lagom med näring för att du ska få en fin svart matjord. Om det finns mycket liv i kompostmaterialet kommer den snabbare igång. För att få en riktigt bra start kan du skyffla på lite färdig kompost eller trädgårdsjord, då kommer det lite extra mikroorganismer, smådjur och kanske någon daggmask, som kan sätta igång med nedbrytningsprocessen. Har du tillgång till stallgödsel (gödsel från häst, ko, gris och fågel) så är det super, framförallt om komposten är torr och kvävefattig.

Luft, luft, luft

Luft är viktigt för att nedbrytningen ska gå bra. Tänker man på alla djur och småkryp som bor och arbetar i komposten, så är det inte så konstigt. De måste ju andas! I princip så luktar inte en fungerande kompost, luften gör att det istället doftar gott av mylla. Det är den aeroba processen (med syre) som ser till det. Är det en dålig lufttillförsel bildas en anaerob nedbrytning (utan syre) som leder till förruttnelse och det börjar snart lukta äckligt. De kan bli väldigt varmt i en kompost, en bit över 50 grader är inte ovanligt. Ett par dagar i de temperaturerna går bra, eftersom många ogräsfrön dör. Men om värmen håller i sig är det värre. En hel del mikroorganismer stryker med och nedbrytningsprocessen stannar av. Rör runt, vattna eller trampa på komposten för att få den att svalna. I lufttäta kompostbingar är det extra viktigt att röra runt för att få ner luft. Kom ihåg att den färdiga kompostjorden är mycket stark och näringsrik, det kan vara bra att låta den eftermogna innan du använder den.

Olika komposter

Kompostera alltid din gödsel innan du använder den i rabatter och odlingar. Det bästa är att lägga komposter direkt på marken, men eftersom det inte alltid är tillåtet används ofta behållare av olika slag. Inom den biodynamiska odlingen används sex olika kompostpreparat för att ge kompostjorden stärkta egenskaper. Dessa, och användningen av dem, beskrivs utförligt i broschyren Biodynamiska preparat och kan köpas i vår web-shop. Antingen blandar du alla köksavfalls – och trädgårdsavfalls – rester i en kompost och får en blandad kompostjord eller så kan du lägga olika slags komposter. Här följer tips på ren gödselkompost, matavfallskompost och lövkompost. Använder du kompostbehållare kan det vara bra att använda två stycken för en god kompostering. När en tunna är full tillförs de biodynamiska kompostpreparaten och sedan får den stå stängd tills resterna förvandlats till jord, som kan eftermogna utanför behållaren. Då kan denna behållare fyllas igen och den andra får vila.

Gödselkompost görs av färskt stallgödsel och de biodynamiska preparaten. Om gödseln inte innehåller halm behövs det blandas in, för en god kol/kväve-balans. Det kan behövas mycket halm för att uppväga den kväverika gödseln. Forma komposten som en limpa och täck den med halm eller en komposteringsduk som släpper igenom luft och fukt. Alternativt lägg den i en komposteringstunna. Har du ingen täckning blir det en stor kväveförlust. Eftersom gödseln är väldigt kväverikt går processen fort, ungefär tre månader. Gödselkomposten är mycket näringsrik och innehåller bra humus för trädgårdsland och rabatter med växter som vill ha mycket näring och mull.

Matavfallskompost läggs på avfall ifrån köket. De flesta matrester går bra, men tänk på att lagad mat innehåller mycket salt vilket försämrar mikroorganismernas livsmiljö. Det är inte heller alltid tillåtet att kompostera kött- och benrester, kolla med din kommun vad som gäller. Mycket citrusskal och kraftigt besprutade frukter och grönsaker kan också försämra nedbrytningsmiljön. Släng stora mängder citrus i soporna eller handla ekologiskt! Varva det kväverika matavfallet med strukturmaterial, t.ex. löv, ris, kvistar och gammalt växtmaterial från trädgården. Mellan varven kan du ibland tillsätta algominkalk, stenmjöl och träaska som är goda mineraltillskott till kompostlivet. Ta en knapp deciliter av varje ovanpå strukturmaterialet. När behållaren är full prepareras den och lämnas i mikroorganismernas vård. Nu är det bra att ha ytterligare en behållare att fylla om det inte är tillåtet att lägga kompost på friland. En kompostlimpa direkt på jorden skall, precis som tunnan, bestå av varvade lager struktur och matavfall med inslag av mineraltillskotten algominkalk, stenmjöl och träaska. När den är färdiglagd täcks den med halm och prepareras med de biodynamiska preparaten. En matavfallskompost tar mellan 6–12 månader på sig att bli färdig, beroende på hur varm, luftig och mikrolivsfylld den är. Matavfallskomposten innehåller mindre näring än gödselkomposten men lämpar sig väl för växter som vill ha näring och mull.

Lövkomposter tar däremot mycket längre tid på sig eftersom löv innehåller mest kol. Det tar ungefär tre år innan den är färdig. I en ren lövkompost blandar du olika löv, stallgödsel och mineraltillskotten. Några spadar gödsel för en hög löv räcker. Det är bra att fördela och varva gödseln i högen för bättre nedbrytning. Forma blandningen som en limpa och täck med halm. Tillsätt slutligen kompostpreparaten. Jorden från en lövkompost är näringsfattig och kan användas till jordförbättring eller till egen så- eller planteringsjord.
 

Felsökning

Luktar komposten ammoniak, så är det för mycket kväverikt material, som gräsklipp eller proteinrika matrester. Det är ammoniumkväve som byter skepnad och flyktigt far iväg med växtnäring. Tillsätt kolrikt material, t.ex. halm eller torrt trädgårdsrens, blanda om och täck med halm.
Luktar den som en soptunna, är den dåligt luftad och för kompakt. Blanda i lite grövre material som stjälkar, kvistar och kortare grenar för att bättra på strukturen och öka lufttillförseln. En annan orsak kan vara att den är för blöt. Blanda i så fall i material som suger upp fukten, till exempel torra växtrester och halm. En hink torrt material till tre hinkar med färskt brukar vara lagom. Lufta och rör om i komposten varje gång du lägger i nytt hushållsavfall.
Om det är mycket flugor och larver i komposten, kan det vara för kallt och aktivitetsnivån för låg. För att aktivera och därmed höja temperaturen igen kan du blanda i stallgödsel. På grund av att det finns ruttnande material i komposten, får man räkna med lite flugor.
Om larver och ägg har byggt bo i springor och kanter på kompostbehållaren, tyder det på en ostädad kompost. Håll rent på och runt behållaren!
Om det kryllar av myror i komposten, kan det antingen bero på att trästommen runt komposten är fuktig/ blöt eller att själva komposten är för torr. Är den torr, vattna den försiktigt med en en vattenkanna. Om det är det andra, det blöta träet, kanske det är dags att renovera. Myror gillar fuktigt trä och äter gärna på det!
Om nedbrytningen har avstannat, fast komposten inte är klar, kan det bero på flera saker. Till exempel kan den vara för kolrik, den innehåller för mycket kvistar, torra löv och halm. Blanda i så fall i färskt gräs, stallgödsel eller köksavfall. Eller så har den blivit för luftig och torr, på grund av grovt material. Då får du ta ut det grövsta kvistarna och finfördela dem. Detta görs lättast med en kompostkvarn eftersom den maler lätt sönder grövre material, har du ingen kompost kvarn får du arbeta för hand med häcksaxen. Det kan också vara så att mikroorganismerna inte får tillräckligt att äta och arbeta med. Det betyder att komposten kyls ner fortare än den värms upp. Här räcker inte kompostens egna isolerande egenskaper till för att hålla en bra arbetstemperatur i högen, tillsätt mer material och tänk på balansen mellan kol och kväve.

Lycka till!